1.12.2

News

mar 18, 2016
Kategoria: General
Napisał: czilboj

Deras underkläder kommer i en stor mängd olika varianter, färger, former, storlekar och modeller. Detta är för att det ska finnas något som passar alla. De har satsat på att ha hög kvalitet på sina varor och trots detta hålla låga priser. De har försökt bygga ett sortiment baserat på underkläder som ”ser bra ut på alla”. Sexiga underkläder och kläder online till Sveriges billigt priser! klicka här

CMS - 1.12.2 - Kolonia
 

Se inte dig själv som offer!

Se inte dig själv som offer!
Av Lars Lejring

Visst finns det hopp för människor med schizofreni. Även personer som levt många år med psykostillstånd kan återfå självförtroendet, säger Gösta Granqvist, som arbetar i Malmö med att stötta psykiskt funktionshindrade.Gösta har själv diagnosen schizofreni, och vet med andra ord vad han talar om.

- Självklart skall psykiskt sjuka få lägga sina synpunkter på vården, precis som vården lägger sina synpunkter på de sjuka.
Gösta Granqvist står vid diskbänken och fixar med kaffebryggaren, samtidigt som han funderar över sina tidigare upplevelser som inlagd patient inom psykiatrin.

gosta.JPG (7866 bytes)
Gösta Granqvist        Foto Lars Lejring

Gösta häller upp kaffe i två muggar, i mungipan dinglar en cigarill och han kisar lite när röken ringlar sig upp i ögonen.
- Det finns inga hopplösa fall. Inget är omöjligt!!
Det är två viktiga teser för Gösta i hans verksamhet. Och han har många järn i elden, han håller föredrag och jobbar med seminarier och kurser. Målsättningen är att ge stöd och råd och att slå hål på myter och fördomar om psykiska kristillstånd och handikapp. Inte minst har han ofta berättat för vårdpersonal om hur psykiatrin egentligen borde bedrivas. Han pratar utifrån sina egna upplevelser som patient inom psykiatrin.
På sin fritid har han även agerat som jourhavande medmänniska för personer med psykiska problem och deras anhöriga, och under en period var han förbundsordförande i Intresseförbundet för Schizofreni (Riks-IFS).

Jag har nu känt Gösta i ett par år. Det började med att han ringde upp mig och förklarade att han behövde en journalist som bollplank för att knyta ihop ett bokmanus. Ur vårt samarbete växte boken "Från Schizofreni till Livslust" fram.  Samarbetspartner var också Riks-IFS, som under några år har stått för försäljningen av Göstas bok. Den har sålt bra,  så bra att den till och med är slutsåld, och det finns för närvarande inga resurser att trycka en ny upplaga. Men boken finns på en rad bibliotek över landet. Gösta är också med och ger sin syn på psykiatrin i mina TV-filmer "Leva med Schizofreni", och även de finns att låna på vissa bibliotek.

Åter till mina personliga
 upplevelser av Gösta. Jag fick tidigt klart för mig att man kunde ha roligt, mycket roligt i hans sällskap. Trots att han under många år levt mitt i det helvete som det innebär att tappa kontrollen över sitt liv, så finns det ingen bitterhet hos honom. Eller så döljer han den väl. För han har lätt att hitta en humoristisk vinkling på livet, även när han glider in på det svåra han själv gått igenom.
Gösta gick in i en psykisk kris förhållandevis sent i livet. Han var gift och hade två barn. Mitt i karriären stod han; han arbetade som framgångsrik och akademiskt utbildad affärsman. 

"Under flera dygn i sträck kunde jag trakasseras av meddelandet att jag inte var något värd och att jag borde ta livet av mig."

Krisen kom långsamt smygande, och under flera år insåg han inte själv hur illa det var. 
- Mer än en gång bortförklarade jag min tilltagande psykiska skörhet med att jag förmodligen hade en alltför hård arbetsbörda. Men symtomen förvärrades efterhand. Rösthallucinationer dök upp, jag började se min fru som en fågelgestalt. Arbetet på kontoret blev periodvis helt ineffektivt. Timme efter timme blev jag sittande utan att få något ur händerna. Till slut gjorde jag mig helt omöjlig på jobbet, och läkare diagnosticerade mig som schizofren. 
- Schizofren...jag? Nej, det var en diagnos som jag inte kunde ta till mig. Jag tyckte att de var helt galna som kunde ta så fel. Visst hade jag problem med mig själv, men att kalla mig schizofren, det var väl magstarkt, för att inte säga korkat.

Men hela tiden fanns de inre rösterna där, fortsätter Gösta. De kom med positiva budskap, ibland rent underhållande. Men efter hand kom allt oftare uppmaningar som kunde slutat med katastrof.
- Under flera dygn i sträck kunde jag trakasseras av meddelandet att jag inte var något värd och att jag borde ta livet av mig. Ångesten var då total, och det kunde ha gått mycket illa. Vid ett par tillfällen var jag faktiskt på vippen att skjuta mig själv. 
Sedan följde både förödmjukande och passiviserande år som patient inom psykiatrin.
- Jag tror att jag har gått igenom de flesta varianterna av psykiatrins sövande rutiner. Jag vet vad inre kaos är och jag har gått igenom alla tänkbara psykostillstånd. Och jag vet också hur det är att vara in till döden trött, trött, trött...
- Men så kom en vändpunkt. Allt starkare växte insikten att jag själv måste utarbeta en plan för att nå tillbaka till en jämvikt, och idag har jag återerövrat mitt självförtroende och jobbat mig fram till ett socialt värdigt liv. För trots allt är det så att man har ansvaret för sitt eget liv, man kan inte lägga över det på andra. Det är nog det grundläggande budskapet i min bok; att man inte skall se sig själv som ett offer. Det håller inte att bara skylla på andra när man mår dåligt.

Gösta Granqvist säger att man metodiskt kan nöta bort känslor av otillräcklighet och självhat. 
- Hur än livet efter sjukhuset gestaltar sig, så är det mycket lätt att känna sig stämplad av den diagnos man fått. Orden klistrar sig fast; jag är schizofren, jag är schizofren...jag har suttit på "hispan". 
- Man känner sig ensam. Man känner skuld och skam. Men om man inte ger upp kommer man till sist att segra över de negativa känslorna. Valet är ditt, accepterar du att din inre kritiker skall ha kontrollen? Eller väljer du att godkänna och tycka om dig själv som du är och kan bli?

Gösta arbetade fram metoder för att leva ett normalt liv. Men var och en måste finna sina personliga lösningar och fatta sina egna beslut, menar han.
- Jag viftar inte med någon pekpinne, men jag vill inspirera och komma med förslag. Påvisa att det finns vägar ur sjukdomens grepp. 

"Psykos är en ofruktbar flykt undan problemen som leder in i en återvändsgränd."

Gösta säger att första steget mot förbättring är att inse att man faktiskt är sjuk, att man har svåra problem, och att det kan ta tid att lösa dem. 
- Psykos är en ofruktbar flykt undan problemen som leder in i en återvändsgränd. 
- Om du flyr undan världen hamnar du i en "inte-värld", som till en början tycks levande och spännande. Men i längden kommer den att väva in dig i tillstånd av handlingsförlamning. Du kommer antagligen att drabbas av bristande självtillit och ständig ångest.
Gösta betonar vikten av att lära sig sina varningstecken, att bli medveten om hur man beter sig och hur man ser på omvärlden när det börjar bli farligt. Har man schizofreni så måste man skynda långsamt och ställa upp delmål mot tillfrisknandet, så att man inte i onödan riskerar återfall. För varje gång man insjuknar så kanske man tappar ett eller flera år av sitt liv. Och om man tvingas börja om på nytt gång på gång, så kanske man till slut ger upp.
- Man bör också arbeta aktivt på att bryta sin isolering.
Men i vilken ända skall man börja när man inte ens våga lämna sin lägenhet? 
- Lyft telefonluren och ring den du tycker bäst om, den du litar mest på. Du kan bli avvisad, men ta det inte som en motgång. Ring istället den du tycker näst bäst om...

Medicin eller inte? Var och en skall göra det som känns rätt för honom eller henne. Men för egen del anser Gösta att han behöver medicinen för att fungera och kunna bearbeta sig själv. Dock bara en bråkdel av vad han tidigare fått, och han har själv fattat besluten om i vilken takt dosen skall minskas. 
- Men visst är det som att välja mellan pest eller kolera. Medicin kan ställa till oerhörda problem, och all strävan bör handla om att hitta sin minimala dos för att inte hamna i psykos. Och råkar man ut för en dålig och oengagerad psykiater som inte har den ambitionen, så måste man ta sig rätten att säga ifrån. 
- Man måste tala om vem man är, hur man känner sig och vad man vill...helt enkelt kräva rätten att få vara människa.

© Lars Lejring
Nov 1999

 
Previous page: Rehabiliteringen  Następna strona: Människan är människans glädje!