1.12.2

News

mar 18, 2016
Kategoria: General
Napisał: czilboj

Deras underkläder kommer i en stor mängd olika varianter, färger, former, storlekar och modeller. Detta är för att det ska finnas något som passar alla. De har satsat på att ha hög kvalitet på sina varor och trots detta hålla låga priser. De har försökt bygga ett sortiment baserat på underkläder som ”ser bra ut på alla”. Sexiga underkläder och kläder online till Sveriges billigt priser! klicka här

CMS - 1.12.2 - Kolonia
 

Människan är människans glädje!

"Människan är människans glädje!"

Under två dagar - 19-20 oktober - möttes en stor skara människor i Folkets Hus vid Järntorget i Göteborg för att samtala om stöd, service och behandling för personer med psykiska funktionshinder. 
Närmare 600 personer med koppling till psykiatrisk vård och rehabilitering hade anmält sitt intresse att deltaga.
 

Hans Wrenne
 från Göteborgs Stadskansli, som höll konferensens inledningsanförande, var den som ytterst ansvarade för detta stora arrangemang. Han hoppades att föredragen, seminarierna och utställningarna skulle genomsyras av tron att det med mänsklig förmåga går att skapa ett gott enskilt liv - även när problemen från början kan vara mycket stora. 
Det hölls bland annat seminarier om samvaro och sysselsättning, om bostäder och boendestöd, om personligt stöd, om brukarorganisationer och om anhörigas situation. Man kunde också under konferensdagarna besöka till exempel RSMH och Göteborgsfontänen, två verksamheter som håller till på Långgatorna i Göteborg.

ETT VIKTIGT INSLAG under konferensen var att människor med personliga erfarenheter av psykisk kris berättade om sina erfarenheter av vård och rehabilitering. Det fanns positiva saker att berätta i Psykekampanjens anda. Om intressanta projekt genomsyrade av optimism och framtidstro. Men det är samtidigt viktigt att inse att det är en lång process att förändra synen på psykiska kriser och funktionshinder. Att det fortfarande finns mörka hål inom psykiatri och rehabilitering. Där ett närmast feodalt och fantasilöst tänkande lever kvar.   
Det är nödvändigt att rikta ljuset även mot det som fungerar illa, för de som drabbas när stödet sviktar är en mycket tyst och kuvad grupp som har närmast minimala möjligheter att höja sin röst. 
Bland annat gav Petri Rantavuori en uppmärksammad rapport om när den psykiatriska rehabiliteringen går i baklås. Rantavuori är sedan en tid tillbaka  redaktör för tidskriften Solkatten, som bland annat belyser utsatta gruppers villkor i samhället. Inom kort börjar han också arbeta som handledare i datakunskap och internet inom Folkuniversitetet vid Göteborgs Universitet i Göteborg. Han är för övrigt.också skribent för denna publikation.

Rapport om inkompetens i Jönköping
Petri Rantavuori berättade att han för bara något halvår sedan upplevde sin vardag ur ett betydligt dystrare perspektiv. Då bodde han i Jönköping och deltog i Socialförvaltningens rehabiliteringsverksamhet.
Perioden innan han med sin fru flyttade till Göteborg, var han deltagare i ett EU-projekt - UTK-BITS - för ett antal sociala kooperativ i Jönköping. Rejält med pengar fanns det, genom väl tilltagna EU-anslag. Men ändå slog det slint, cheferna och handledarna klantade till det på alla möjliga sätt. I grunden handlade det enligt Rantavuori om en kombination av bristande respekt, avsaknad av yrkeskompetens och oförmåga att lyssna in målgruppens önskningar, drömmar och behov.
"Jag är frisk, du är sjuk". Ja, det är kontentan av vad jag under många år fick höra av personalen i Jönköping. 
- Man skulle hållas nere till varje pris, aldrig få en riktig chans att fullt ut få ta egna initiativ. När grundattityden är sådan, är det svårt att känna självrespekt...jag minns till exempel att man försökte sätta käppar i hjulet när jag och min fru ville gifta oss. Det går aldrig väl, fick vi höra.  
Samtidigt förstår han att cheferna och övriga anställda själva var så osäkra och problemtyngda, att de helt enkelt inte var kapabla att ge speciellt mycket av sig själva.   Och ännu mindre på djupet sätta sig in i hans situation. Att det var nödvändigt att upprätthålla den gamla schablonbilden av sjukt och friskt, för att personalen skulle känna sig trygg. Det enda man då kan ta till, är ett mer eller mindre osynligt maktspråk -  för att hålla verksamheten snygg och proper på ytan och med hårda nypor få klienterna att foga sig i en passiv lunk. 
- Det rådde inte bara ett glapp mellan oss kooperatörer och personalen, berättade Petri Rantavuori. Även mellan olika anställda rådde det helt absurda spänningar och konflikter. Periodvis kunde vissa personer inte ens prata med varandra, och vi kooperatörer fick fungera som budbärare dem emellan. 
- Ibland var det oerhört slitsamt att leva mitt uppe i dessa olösta personalkonflikter.Vi kooperatörer kunde diskutera i timmar om hur vi på olika sätt skulle kunna få våra handledare att agera mer vuxet och därmed också må bättre och fungera i det sociala samspelet. Men det var inget som hjälpte. Inte ens ett långt brev till den projektansvariga, för hon hade aldrig tid eller lust att besöka oss på plats. Trots att vi betonade att ett övergripande möte med alla inblandade i projektet faktiskt var nödvändigt. Till slut insåg jag och min fru att enda möjligheten för oss att kunna gå vidare i livet var att lämna Jönköping bakom oss för gott. 
- Vi flyttade hit till Göteborg. Min fru deltar idag i en verksamhet som bland annat sköter om djur i Angered och redan efter ett halvår är jag själv redaktör för en tidskrift. Jag möter respekt för min person. 
- Numera planerar jag mitt liv och min framtid utan att någon annan ger sig själv rätten att med nedlåtande förmyndarinställning styra och ställa över min vardag, avslutade Petri Rantavuori.

ETT SEMINARIUM HANDLADE OM de juridiska frågor som berör psykiskt funktionshindrade och deras omgivning. Hur gör man när man inte är nöjd med den behandling och rehabilitering som erbjuds? Representanter bland annat från Patientnämnden delgav sina erfarenheter. Seminarieledare var Barbro Benjaminsson, som till vardags förestår kultur- och aktivitetshuset Gyllenkroken, en dynamisk verksamhet för människor med psykotiska tillstånd vid Svingeln i Göteborg.

OM NYA MEDICINER pratade psykiatern Lars Eriksson. Han var trött på att höra Göteborg med omnejd kallas "Valiumkusten". Enligt honom stämmer inte längre det epitetet; "numera arbetar vi med lägre doser än i övriga landet". 
Lars Eriksson sade att de nya medicinerna Leponex, Risperdal och Zyprexa inte ger så mycket biverkningar som äldre psykofarmaka. 
Förr kunde man på femtio meters håll se om någon gick på psykosmedicin. Man blev stel och skakig och såg ut som en parkinsonsjuk. Många drabbades också av en svår inre oro, och somliga blev desperata och kunde slå till folk i sin omgivning. Inte sällan misstolkades dessa yttringar. Man trodde att patienten blivit psykotisk igen och gav ännu mer medicin - naturligtvis med ibland helt förödande effekter. 
De äldre medicinerna, till exempel Mallorol, Haldol och Trilafon, gjorde också att man blev tankemässigt trög och som bortkopplad från världen. Av Nozinan blev många patienter förödande trötta. 
De nya medicinerna är "snällare" och dämpar inte ner på samma sätt. Man blir inte trött och avtrubbad, det är den stora fördelen. 
Lars Eriksson betonade dock att att man inte får se de nya medicinerna som biverkningsfria. Till exempel kan Risperdal i alltför höga doser ge svåra biverkningar. 

Patienterna är idag mer mottagliga för rehabilitering och psykoterapi, fortsatte Lars Eriksson. Och de beror på att moderna mediciner inte stänger av förmågan att tänka klart.

Viktigt med bra samspel mellan läkare och nätverk
Man får även bättre kontakt med sitt känsloliv, och ibland kan det bli bekymmersamt såväl för patienten som för anhöriga och de personer som behandlar. Patienten kan bli aggressiv och förtvivlad när känslolivet återvänder. Insikten av att man kanske förlorat år av sitt liv är naturligtvis omtumlande och smärtsam. 
Det gäller med andra ord att skapa ett väl fungerande nätverk kring patienten när man arbetar med de nya medicinerna. Alla måste vara väl insatta i hur de nya medicinerna fungerar. Behandlingsresultatet blir inte bra om bara ett litet team med en läkare i spetsen vet effekterna.

Det är problematiskt att de nya medicinerna är mycket dyra, avslutade Lars Eriksson. De gamla preparaten kunde kosta ett par kronor per dygn och patient. Numera handlar det om en kostnad runt 50-100 kronor. Vi måste tillsammans försöka kämpa mot läkemedelbolagens övervinster. Samtidigt får inte kostnaderna avskräcka oss från att använda det senaste som erbjuds på läkemedelsfronten.

SOCIALA ARBETSKOOPERATIV är en väg för människor som tappat sitt självförtroende att återvinna självrespekt och handlingskraft. Det är ett sätt att skapa riktiga jobb för bland annat personer med psykiska funktionshinder. Det är ett väl känt faktum att det annars är nästan omöjligt att komma in i ett vettigt arbetsliv. Inte minst idag, med en extra tuff arbetsmarknad för många grupper i samhället.
En viktig kooperativ grundidé är att ingen inom gruppen får sko sig på de andra medlemmarnas bekostnad. Principen "en medlem en röst" skall råda, och eventuella intäkter skall delas lika. Eva Laurelii från Kooperativ Konsult i Göteborg redogjorde övergripande för hur man initierar kooperativa verksamheter för människor med psykiska funktionshinder.  
Ett antal verksamheter på Hisingen som drivs efter kooperativa principer presenterades. Bland annat berättade Mats Larsson om Solbergs ideella förening, som håller till på Solbergs gård nära Säve flygplats. Undertecknad, som är konsult för ideella föreningen Solkatten, redogjorde för hur redaktionen för tidskriften Solkatten byggdes upp i nära samarbete med enhetschefen Britt-Marie Andersson, som bland annat ansvarar för träffpunkten Bjurslätts Torg 1. Vidare fick vi veta mera om grupperna som arbetar med Slättas Café, Grimbo bilvård och Multikult.    

EN RAD OLIKA GRUPPER redogjorde för sina aktiviteter i utställningsform.Folkuniversitetet berättade om sin brett upplagda verksamhet för utsatta grupper och på internetuppkopplade datorer kunde man kika på den hemsida somGöteborgs stads utvecklingsenhet byggt upp för att informera om resurser för psykiskt långvarigt funktionshindrade och deras anhöriga.

LARS LEJRING 
99.10.20