1.12.2

News

mar 18, 2016
Kategoria: General
Napisał: czilboj

Deras underkläder kommer i en stor mängd olika varianter, färger, former, storlekar och modeller. Detta är för att det ska finnas något som passar alla. De har satsat på att ha hög kvalitet på sina varor och trots detta hålla låga priser. De har försökt bygga ett sortiment baserat på underkläder som ”ser bra ut på alla”. Sexiga underkläder och kläder online till Sveriges billigt priser! klicka här

CMS - 1.12.2 - Kolonia
 

Hur överlever man en barndom med en psykiskt sjuk förälder?

Hur överlever man en barndom med en psykiskt sjuk förälder?

Unga Klara på turné med "Flickan, mamman och soporna". 

Av Petri Rantavuori

Så gott som alla tvingas någon gång i livet uppleva psykiska kriser, eller att någon närstående drabbas av psykiska trauman.   
Vad kan vara mer naturligt än att berätta om sina erfarenheter? Denna möjlighet har tagits väl tillvara av regissören Suzanne Osten, som med teatergruppen Unga Klara gjort en pjäs av sin bok "Flickan, mamman och soporna". Bok och manus bygger på författarens egna upplevelser i barndomen. 
Suzanne Osten var med och startade Unga Klara 1975. Hon är också filmregissör och professor på Dramatiska institutet.

osten.JPG (10011 bytes)
Suzanne Osten   Foto Lars Lejring

Unga Klara gör under november månad en liten turné med pjäsen. Lund, Göteborg och Umeå är spelplatser, och det hela sker i samarbete med Psykekampanjen. I december kan även Stockholmspubliken återigen ta del av ett par föreställningar - pjäsen hade sin ursprungliga premiär på Unga Klara i Stockholm den 20 mars 1998. Tanken med  uppsättningen är att försöka avdramatisera rädsla och fördomar om psykiska sjukdomar.
I samband med den aktuella turnén berättar Suzanne Osten också personligt om sina barndomsupplevelser och om sin syn på teaterarbete.  

ungaklara1.JPG (17314 bytes) 
Scen ur "Flickan, mamman och soporna" av Erik Uddenberg efter en bok av Suzanne Osten.
Regi Suzanne Osten.     Foto: Lars Peter Roos

- Hade jag som barn vetat att det fanns fler i samma situation som jag hade det varit mycket lättare, säger Suzanne Osten, som växte upp med en psykiskt sjuk mamma. Och jag kan av egen erfarenhet intyga att det stämmer. Jag har själv burit på en tung börda ända sedan tidiga barndomen, så jag förstår vad Suzanne pratar om. 
Suzanne Osten frågar sig vad tiden gör med oss, tänker sig tillbaka och konstaterar att hennes pjäs bara för några år sedan knappast varit möjlig att genomföra. Men i takt med att tiden tickar på hinner man omvärdera händelser i sitt liv och ändra synsätt på det förgångna.

- Hur gör man teater om psykisk sjukdom? frågar sig Suzanne Osten precis i det ögonblick undertecknad tänker tanken. Hur gör man utan att det blir antingen för deprimerande eller alltför lättsamt, och budskapet därmed går förlorat? Ämnet i sig är tillräckligt laddat  för att gemene man skall tveka inför ett teaterbesök med en pjäs med detta tema.
Enligt regissören är det tre hörnstenar som skall passa ihop för att skapa en lyckad föreställning: 
1. En bra text - som är meningsfull och informerande. 
2. Spännande personer. Skådespelarna skall vara tillräckligt intressanta och utstråla sina rollgestalter på ett fängslande och eftertänksamt sätt. 
3. Gestalterna på scenen skall vara trovärdiga och verklighetsförankrade.
Om pjäsen Flickan, mamman och soporna" håller på alla tre punkter är upp till varje enskild åskådare att avgöra, tillägger Susanne Osten.

ungaklara2.JPG (23233 bytes)
Scen ur "Flickan, mamman och soporna" av Erik Uddenberg efter en bok av Suzanne Osten.
Regi Suzanne Osten.     Foto: Lars Peter Roos

Om föreställningen av "Flickan, mamman och soporna", på Angereds nya teater i Göteborg söndagen den 14 november 1999.

Hur känns det att höra röster som ingen annan hör, och som talar om för en vad man skall säga och hur man skall agera?
Hur upplever ett barn en förälder med psykisk sjukdom?
Varför tar barnet så ofta på sig skulden när ens föräldrar beter sig underligt eller avvikande?

Dessa frågor bar jag med mig i bagaget inför föreställningen. Döm om min förvåning när plötsligt fyra gestalter, uppklädda och sminkade, tränger sig in bland besökarna i foajen precis när vi är på väg att gå in och sätta oss. Inte nog med att de fördröjer insläppet, helt plötsligt börjar de också sjunga och spela inför en minst sagt förvånad åskådarskara. Ganska snart fick vi dock klart för att det handlar om ett förspel till föreställningen och att det är pjäsens aktörer som står där. 
Hur var föreställningen då? Jo, mina farhågor om en alltför dyster eller tramsig föreställning visade sig vara grundlösa. Skådespelarna övertygar i sina rollkaraktärer. Och tillsammans med ljud- och ljuseffekter får man en liten vink om hur kan vara i ett hem där mamman hamnar i psykoser. 
Pjäsen utspelar sig huvudsakligen i mammans och flickans lägenhet. Mamman - som lever med mer eller mindre förvirrade psykostillstånd - styrs av två inbillade gestalter, herr Polter och herr Geist. Bland annat får hon order att samla allehanda sopor, som skall sorteras efter olika system. Även den lilla flickan dras in i detta absurda arbete, som för med sig att allt inom hemmets väggar är smutsigt och solkigt. Mammans känslotillstånd flyger och far mellan olika ytterligheter, och flickan vet knappt från timme till timme hur hennes dag skall bli. Hon tvingas till en smygande tillvaro för att inte stöta sig med mamman. 

"Flickan, mamman och soporna" väcker till eftertanke. Tråkigt bara att Unga Klara inte har möjlighet att göra ett större antal föreställningar i Göteborg. Jag är övertygad om att fler skulle uppskatta en mer omfattande turnéplan om Unga Klara kommer till Göteborg någon mer gång.

© Petri Rantavuori
    Spegeln nov 99