1.12.2

News

mar 18, 2016
Kategoria: General
Napisał: czilboj

Deras underkläder kommer i en stor mängd olika varianter, färger, former, storlekar och modeller. Detta är för att det ska finnas något som passar alla. De har satsat på att ha hög kvalitet på sina varor och trots detta hålla låga priser. De har försökt bygga ett sortiment baserat på underkläder som ”ser bra ut på alla”. Sexiga underkläder och kläder online till Sveriges billigt priser! klicka här

CMS - 1.12.2 - Kolonia
 

Från tårar till pension

Från tårar till pension

Av Gunilla Staaf

Att söka sig till psykvården för att få hjälp när man är förtvivlad och ledsen kan få förödande konsekvenser. Det menar Staffan von Arnold, som för ett och ett halvt år sedan sökte hjälp, men blev misstrodd, missuppfattad och bedömd som arbetsoförmögen. 
- I vårt samhälle finns inget utrymme för tårar som ett naturligt uttryck för sorg och saknad. Istället erbjuds man med Propavan, Mallorol, Lergigan, Imorvane och Cipramil menar han.

Efter en mycket krisartad uppgörelse med sin bror - som han också var anställd hos -  blev Staffan von Arnold arbetslös och utan likvida tillgångar. Han gick också igenom en separation, och sökte i ett tillstånd av förtvivlan upp en psykmottagning för att få hjälp.
Men för att över huvudtaget få bli mottagen tvingades han först göra ett besök hos Mariapolikliniken på söder i Stockholm för alkoholavgiftning. Där ställde de sig frågande till hans ankomst - ingen anmärkningsvärd mängd alkohol i blodet (0,01 promille) stod att finna. Men först efter detta besök fick Staffan nåden att bli insläppt på psykkliniken.

-ATT BEHÖVA KRUSA och tigga om hjälp, att inte tas emot när tillvaron fullkomligt rasat och minnet av ett tidigare självmordsförsök jagar en i hälarna, fick mig att sjunka ännu djupare in i den smärta som inte motiverar livet, säger Staffan. 
Han lämnades helt ensam i ett kalt främmande rum,  som han skulle vilja likna vid en godsmottagning. Under en hel lördag sökte han desperat kontakt med personalen men de var denna helg upptagna med att diskutera sina tjänstgöringsscheman. 
-Först på söndagen masade sig en trött vårdare in till mig och jag bönade om att få lämna härbärgeringen - som kliniken kallar det - för att få komma hem till min egen isolering, som kändes mer naturlig.

STAFFAN BOR I HÖKARÄNGEN, en söderförort till Stockholm och är skild sedan sex år tillbaka. Han har två barn, sexton och tretton år gamla och de bor med sin mamma femton mil från Stockholm, men är hos honom varannan helg om hans ekonomi tillåter det. Det händer ibland att pengarna från Försäkringskassan inte räcker till de månader då el och telefon ska betalas. 
Staffan är rökare, trots att han egentligen vill sluta röka. Men det är svårt då den ekonomiska och känslomässiga situationen är i obalans. Att bjuda sina barn av de sex lådor med isterband och stuvad potatis han erbjöds från de sociala myndigheterna för en veckas kosthållning när ekonomin inte räckte till - ja, det vill han bespara dem. Det är dessutom under hans värdighet. Han menar att den ekonomiska situationen till stor del är ett resultat av den misshandel han utsatts för av psykmottagningen och socialtjänsten.

VID PSYKMOTTAGNINGEN blev Staffan tilldelad en behandlingsansvarig som inte förstod hans problem eller situation. Den behandlingsansvarige tjatade ständigt om alkoholproblem och påstod vid ett tillfälle att Staffan såg ut som en alkoholist.

- Han har missuppfattat varenda stavelse av det jag har sagt. Det är en prestation att kunna göra detta, säger Staffan, som både personligen och i brev till mottagningen förklarade att han ville ha en annan behandlingsansvarig. Han förvägrades detta och kontakten med samme behandlingsansvarige fortsatte och ledde till att Staffans hälsotillstånd förvärrades. 
De upplevelser av misshandel och övergrepp från barndom och uppväxtår, som förstärkt Staffans sårbarhet, kunde aldrig nämnas vid mötena med behandlaren och därmed uteblev alla möjligheter att få hjälp med det som smärtade. Staffan upplevde istället vrede och ofattbar maktlöshet.

-Tidigare levde jag ett väletablerat liv och var ekonomiskt oberoende. Sedan slungades jag ut i en tillvaro av ovisshet och maktlöshet, utan trygghet och framtid. I denna situation blev jag bemött med fullständig misstro, jag blev totalt missuppfattad. Att känna sig kränkt är ett milt uttryck, menar han.

"Psykmottagningens uppgift är att stödja individen i det sociala livet, inte att bearbeta smärtor från barndomen," upplyste överläkaren vid mottagningen när Staffan senare kritiserade det bemötande och behandling han utsatts för.

-En människa utan grund finns inte. Med den människosynen kan ingen hel människa skapas, säger Staffan och menar att överläkarens uttalande styrker hans uppfattning om den skrotfärdiga psykiatrin.

På grund av oförlöst vrede, smärta och sömnproblem tilldelades Staffan olika mediciner. Hos de sociala myndigheterna påtalade han gång på gång att sömnproblemen förvärrades av den dåliga säng han ärvt efter sin avlidne bror. En 70-talssäng som han försökt återställa konditionen på genom att våtdammsuga, men fjäderbotten var i bedrövligt skick. Socialmyndigheten hörsammade inte hans behov utan svarade arrogant att de inte var någon in och utlåningsbank och att man får rätta mun efter matsäcken.

EFTER ETT OCH ETT HALVT ÅR av, som han upplever det, social och mental misshandel blev han av Försäkringskassan föremål för bedömning av sin arbetsförmåga, som befanns vara nedsatt till 100 %.

-Jag som inte vill något hellre än att arbeta och har förutsättningar för detta. Jag är social och uthållig och har lång arbetslivserfarenhet inom flera yrken, bl a från restaurang- och säljarbranschen, säger Staffan.

Den bedömning Försäkringskassan kom fram till grundar sig på den behandlingsansvarige, på psykmottagningens uppgifter och på en SCID-intervju - ett frågeformulär där man får svara på hundratals frågor med antingen ja eller nej-svar. Sedan ger datorn diagnosen.

-Arbetspsykologen frågade mig om jag är flörtig av mig. Om jag har svårt med långvariga relationer. Jag tycker frågorna är irrelevanta när det gäller arbetsförmågan, säger Staffan.
- Jag har haft en längre relation efter skilsmässan men det är tydligt att den som längtar efter närhet och ömhet klassas som sjuk.

DEN 14 JULI erhöll Staffan domen från Försäkringskassan; förtidspension alternativt sjukbidrag på grund av borderlinepersonlighetsstörning. Inga rehabiliteringsåtgärder är påtänkta. Staffan ville själv delta på mötet när Försäkringskassan beslutade om hans framtid. Han vet att han måste bära en diagnos för att kunna klara av försörjningen, men han känner sig inte sjuk - bara sorgsen över den behandling han fått. Han ville med sin närvaro göra Försäkringskassan uppmärksam på orsakerna till att han mått extra dåligt, nämligen den misshandel han utsatts för från psykmottagningen och socialtjänsten, och som lett till "Sjukdomen".

-Jag vill ha ett tillägg till diagnosen - borderlinepersonlighetsstörning på grund av mental och social misshandel. Att jag nu kan ta itu med och arbeta för en upprättelse beror på mitt engagemang inom RSMH S.O.S. i Hökarängen söder om Stockholm. Med skräck avsäger jag mig alla kontakter med den psykiatriska smältdegeln. 

Staffan von Arnold är inte ensam om att underkänna psykiatrin. I dagarna har Lars Grip kommit ut med rapporten  Den galna psykiatrin, där han gjort en granskning av Psykiatrireformen 1996-1999 och totalt underkänt den. Och psykiatern Johan Cullberg vill rädda människor från psykiatrin. 
De som vet, säger att det är dags att skrota den. Lars Grips första krav är att föra bort psykiatrin från det traditionellt medicinska fältet. Han kräver vidare att RSMH måste gå i spetsen för en ny syn på psykisk ohälsa.

- Jag förstår inte hur detta som jag varit med om över huvud taget har kunnat se, säger Staffan.  Det är en gåta, och jag tänker med hjälp av RSMH:s jurist söka ekonomisk upprättelse och kompensation för den skada som den psykiatriska behandlingen orsakat. Men livet vänder åter. Ur det svåra och smärtsamma föds det nya.

-Jag känner hur glädjen att leva växer. Jag har träffat min stora och kärlek och livskamrat. Hon är det vackraste jag vet. Tillsammans planerar vi att arbeta för konsten och för människans rätt att leva i skönhet och harmoni med naturen.

© Gunilla Staaf    Sept.99