1.12.2

News

mar 18, 2016
Kategoria: General
Napisał: czilboj

Deras underkläder kommer i en stor mängd olika varianter, färger, former, storlekar och modeller. Detta är för att det ska finnas något som passar alla. De har satsat på att ha hög kvalitet på sina varor och trots detta hålla låga priser. De har försökt bygga ett sortiment baserat på underkläder som ”ser bra ut på alla”. Sexiga underkläder och kläder online till Sveriges billigt priser! klicka här

CMS - 1.12.2 - Kolonia
 

Den svarta korpen

Den svarta korpen

Novell av Carina Lund

Helena satt bekvämt tillbakalutad i sin nya gulblommiga soffa. I hennes händer vilade dagboken. Den hade en grön sammetspärm och var prydd med guldkantade bokstäver. På golvet låg hennes svarta bläckpenna. Hade tappat tråden med att skriva. Hon läste om vad hon hade gjort den senaste tiden i stället. Allt hade gått så fort att hon knappt hängde med. Gått ur gymnasium och flyttat till storstaden. Hon hade fått jobb som tandsköterska på en privatpraktik. Det var nästan för bra för att vara sant. 
I den flotta takvåningen kände hon sig rik och saknade nästan ingenting. Jo något saknade hon. En man i sitt liv. Kärlek. Hon smakade på orden. Så vackert och så ont. Flera trassliga tidigare förhållanden gjorde att hon inte hade så bråttom att skaffa sig någon ny man. Men killen på första våningen såg trevlig ut. Han hade till och med hjälpt henne att öppna dörren, då när hon hade haft så många matkassar. Hans vackra leende hade gett henne fjärilar i magen. 
Tankarna kom av sig när vinden ven inne på rummet. Hade hon glömt att stänga fönstret nu igen. Hon såg hur gardinerna rörde på sig. Skulle precis resa sig upp för att stänga fönstret när hon såg något som for förbi hennes ögon. En stor svart korp landade på hennes stereohögtalare. 
- Men herre gud! nu har du allt kommit alldeles galet, viskade hon lågt till honom.

På nära håll såg han enorm ut med sin stora kraftiga näbb och kilformade stjärt. Han burrade ihop sina vingar och hans metallfärgade fjädrar glänste. Han satt tyst och bara iakttog henne. Han skrämde henne på något vis och hon vågade knappt andas, var rädd för att han skulle attackera henne.
De satt en bra stund och bara tittade på varandra. När plötsligt telefonen ringde!
Helena hoppade högt av signalen och strök sig längs väggarna för att inte störa honom när hon gick för att svara.
Telefonen stod ute i hallen. Hon lyfte luren. Det var hennes mor.
- Hej mamma, jag har inte tid att prata just nu. Jag måste jaga ut en fågel som kommit in i min lägenhet. Ja mamma, jag äter ordentligt! Inte pizza ochhamburgare varje dag. Jag lägger på nu!
I andra änden fortsatte mamman att prata. Men Helena la på luren och skyndade sig ut i vardagsrummet igen.
Korpen var borta! Hon tittade sig noga runt i rummet. Inte ett spår av korpen.
Gick fram till fönstret för att stänga. Men fönstret var inte öppet. Hon letade febrilt igenom hela lägenheten. Ingen korp och inget fönster var öppet. 
Helena rös i hela kroppen. Hade hon drömt allihopa. Nej! Korpen var så tydlig. Men hur kunde den komma in och ut. Hon förstod ingenting. Får prata med hyresvärden i morgon tänkte hon. Gick ut i hallen för att ringa upp sin mamma och förklara sig. Men sa inget om att korpen varit borta. 
På natten hade hon mardrömmar om fåglar. Stora skräckinjagande fåglar som förföljde henne överallt.
När hon vakande på morgonen var hon helt slut. Huvudvärk som ett gnistregn och beslöt att ligga kvar en stund extra. Det var söndag och det enda hon skulle göra var att äta middag hos sina föräldrar.
Hon låg och tittade upp i taket, där det löpte stora sprickor. Att det var så många hade hon inte sett tidigare. Tänk om taket trillar ner på mig snart. Hon lekte med tankarna. Såg sig själv bli krossad av taket. Hon for upp med ett ryck. Tankarna skrämde henne. Det kändes som om tankarna började krypa in under hennes skinn. Tankar som inte var hennes egna.
Det kanske var influensan som var på väg. Hon hade varit lite förkyld den sista tiden. Eller så var det för att hon precis flyttat hemifrån. Eventuellt skulle hon skaffa sig en katt som sällskap. Så hon inte blev så ensam. Det var nog ensamheten som skrämde henne.
Hon blev på bättre humör och gjorde sig i ordning. Skyndade sig hem till sina föräldrar och stannade där hela dagen.

På kvällen när hon satt i sin soffa och tittade på TV-n så hände det igen. Korpen var tillbaka! Han satt på högtalaren och stirrade på henne med sina mörka och otäcka ögon. Den här gången var han inte ensam. Det kom flera stycken. De satt överallt. Först var de alldeles tysta och började sedan att skräna. Ett öronbedövandeljud. Helena satte händerna för öronen och skrek rakt ut. Hon blundade hårt och vågade inte titta längre. De började flyga runt och hackade på henne. Helena grät hejdlöst. Kunde ingen höra hennes skrik på hjälp.
Så blev allt maniskt tyst. Hon öppnade försiktig ögonen igen.Rummet var precis som det brukade. Inte ett spår av de kraxande fåglarna. 
Helena gned sina händer nervöst mot varandra. Vad höll på att hända? Var huset hemsökt av onda andar? Hon sprang runt i lägenheten för att se om fönstren var öppna. Men inget var öppet.
Helena öppnade balkongdörren för att se om de satt utanför någonstans. Sommarnatten var lugn och fin. Inget särskilt hände utanför. Inga fåglar kunde hon se. Hon stängde dörren igen. Drog hastigt ner rullgardinerna. 
Det märkliga var att hon tycktes höra röster hela tiden. Lågmält talande människor. Inne i hennes lägenhet. De pratade om henne. Hon sprang ut i hallen för att se om någon var där. Inte ett spår av några människor.
Snyftande gick hon till sängs. Drog upp sina knän till hakan och vaggade sig till sömns. Hoppades att allt bara var en ond dröm som hon snart skulle vakna ur.

När hon vaknade nästa morgon satt korpen redan på högtalaren. Hon låtsades som hon inte såg honom. Gick nonchalant förbi och satte på kaffe i köket. Satte på radion högt. De lågmälda rösterna susade i lägenheten igen. Hon skakade på huvudet och låtsades inget höra.
När hon kom ut i vardagsrummet var korpen borta. Helena beslöt att göra en drastisk sak. Hon öppnade balkongdörren. Med all sin kraft slängde hon ut högtalaren. Den gick i tusen bitar när den träffade marken. Helena skrattade nervöst. Hon kastade ut fler saker från sin lägenhet. Korpen skulle inte ha något att sitta på. Yrvakna grannar började undra vad som stod på. Polisen och hennes föräldrar kom. Ingen trodde på henne. En läkare gav henne en spruta med lugnande. 
Efteråt pratade man länge om flickan som aldrig kom tillbaka. Säkert föräldrarnas fel menade man. Schizofreni hade hon visst fått. Hon skulle aldrig bli frisk igen.
Stackars henne. Hon som verkade så lovande.

© Carina Lund